Snabb uppdatering som visar att jag bryr mig om
Ja, jag vet. Jag är en underbar människa som bryr mig om er. Ödmjukhet var namnet.
Hur som, ingenting egentligen intressant har inträffat. Men jag känner mig själv. Om jag inte uppdaterar den här bloggen regelbundet så försummar jag den. Och försummar jag bloggen, försummar jag er. Det, mina vänner, rimmar inte med ödmjukhet.
Idag har jag hur som helst bara arbetat. En härlig dag från 11-21. Det var faktiskt helt okej ändå. Speciellt om man jämför med att jag på fredag har en härlig trettontimmarsdag att se fram emot. Det är sale prep på gång. Här i England är de nämligen helt sålda på reor, och drar gärna igång ett par månadslånga med bara ett par veckors mellanrum. Nu är det dock mellandagsrean som smygstartar, allt tack vare finanskrisen. Det är jag ju inte alls tillåten att berätta, men jag vill ju att ni ska känna er lite invigda i de hemligheter som ändå präglar mitt liv.
Men men. När man slutar nio på kvällen är man i regel oftast lite hungrig - dock inte jättesugen på att åka hem och påbörja storkok. Jag och min chef tog däför tillfället i akt att gå ut och äta på restaurang och snicksnacka lite mer än vad vi hinner på jobbet. Men eftersom London har svårt att förstå det där med storstäder och öppettider, och vi inte hade råd med The Ivy, hamnade vi på Garfunkels. Det är en riktig sylta, men vi var hungriga och vinsugna och brydde oss inte speciellt mycket vad gällde kvaliteten. Det visade sig hur som vara ett bra val, då vi fick smarrigt krubb och stora glas vin. allt som allt ett bra beslut.
Dock jobbar vi ju båda imorgon och, även om undertecknad inte börjar förrän 12, ville komma hem i tid. Så här sitter jag nu. Magen full med mat och Pinot Grigio och Joy Division i hörlurarna. Hillevi snarkar på och det lär även jag göra inom en snar framtid. Men jag mår gott, det gör jag. Jag ska rå om den här känslan ett tag, innan jag nannar kudden. Vardagsmys. Det är grejor det. Puss.
Hur som, ingenting egentligen intressant har inträffat. Men jag känner mig själv. Om jag inte uppdaterar den här bloggen regelbundet så försummar jag den. Och försummar jag bloggen, försummar jag er. Det, mina vänner, rimmar inte med ödmjukhet.
Idag har jag hur som helst bara arbetat. En härlig dag från 11-21. Det var faktiskt helt okej ändå. Speciellt om man jämför med att jag på fredag har en härlig trettontimmarsdag att se fram emot. Det är sale prep på gång. Här i England är de nämligen helt sålda på reor, och drar gärna igång ett par månadslånga med bara ett par veckors mellanrum. Nu är det dock mellandagsrean som smygstartar, allt tack vare finanskrisen. Det är jag ju inte alls tillåten att berätta, men jag vill ju att ni ska känna er lite invigda i de hemligheter som ändå präglar mitt liv.
Men men. När man slutar nio på kvällen är man i regel oftast lite hungrig - dock inte jättesugen på att åka hem och påbörja storkok. Jag och min chef tog däför tillfället i akt att gå ut och äta på restaurang och snicksnacka lite mer än vad vi hinner på jobbet. Men eftersom London har svårt att förstå det där med storstäder och öppettider, och vi inte hade råd med The Ivy, hamnade vi på Garfunkels. Det är en riktig sylta, men vi var hungriga och vinsugna och brydde oss inte speciellt mycket vad gällde kvaliteten. Det visade sig hur som vara ett bra val, då vi fick smarrigt krubb och stora glas vin. allt som allt ett bra beslut.
Dock jobbar vi ju båda imorgon och, även om undertecknad inte börjar förrän 12, ville komma hem i tid. Så här sitter jag nu. Magen full med mat och Pinot Grigio och Joy Division i hörlurarna. Hillevi snarkar på och det lär även jag göra inom en snar framtid. Men jag mår gott, det gör jag. Jag ska rå om den här känslan ett tag, innan jag nannar kudden. Vardagsmys. Det är grejor det. Puss.
Kommentarer
Trackback
