Nytt år, nya idioter
Ålrajt. Mycket dålig uppdatering på senaste tiden, bloggcoachen skulle kölhala mig om hon var här - men det är hon inte, så nu är det lugna gatan här. Nästan.
Tanja bor ju här numer, under de två veckors tid Hills gör Sverige, och det tyckte vi var värt att firas i lördags. Ett mycket dåligt beslut, på alla fronter. Inte nog med att vi både upplevde bakisdagen från helvetet, då vi båda jobbade dagen därpå. Inte heller nog med att grannarna klagade eftersom vi tydligen satt och skrek hela natten. Nej, straffas ska man göras och det med råge.
Jag har ju tidigare berättat för er om Slisket. Ni vet, han som delar säng med sin halvsyster - permanent. Jodå, nu har han tydligen fått upp ögonen för mig och det är ju jobbigt på alla sätt och vis. Jag uppskattar i regel inte att någon alls kallar mig för My Little Flower eller My Honey, men när det kommer från ett italienskt slisk som tidigare på dagen konstaterat att Tanja (som ju är i samma ringa ålder som mig själv) är ung nog att vara hans dotter blir det med ens ännu mer outhärdligt. Nu funderar jag mest på hur svårt det egentligen är att skaffa sig en ny identitet och fly upp i Alperna. Onekligen lättare än att bo under samma tak som en ålderskrisande gubbsjuk man med alkoholproblem, det kan jag ju skriva upp.
Så hör ni inte av mig något mer vet ni vart jag är. I min alpstuga, klappandes på min Sankt Bernardshund. Adressen är tyvärr hemlig av uppenbara skäl. Vi hörs.
Tanja bor ju här numer, under de två veckors tid Hills gör Sverige, och det tyckte vi var värt att firas i lördags. Ett mycket dåligt beslut, på alla fronter. Inte nog med att vi både upplevde bakisdagen från helvetet, då vi båda jobbade dagen därpå. Inte heller nog med att grannarna klagade eftersom vi tydligen satt och skrek hela natten. Nej, straffas ska man göras och det med råge.
Jag har ju tidigare berättat för er om Slisket. Ni vet, han som delar säng med sin halvsyster - permanent. Jodå, nu har han tydligen fått upp ögonen för mig och det är ju jobbigt på alla sätt och vis. Jag uppskattar i regel inte att någon alls kallar mig för My Little Flower eller My Honey, men när det kommer från ett italienskt slisk som tidigare på dagen konstaterat att Tanja (som ju är i samma ringa ålder som mig själv) är ung nog att vara hans dotter blir det med ens ännu mer outhärdligt. Nu funderar jag mest på hur svårt det egentligen är att skaffa sig en ny identitet och fly upp i Alperna. Onekligen lättare än att bo under samma tak som en ålderskrisande gubbsjuk man med alkoholproblem, det kan jag ju skriva upp.
Så hör ni inte av mig något mer vet ni vart jag är. I min alpstuga, klappandes på min Sankt Bernardshund. Adressen är tyvärr hemlig av uppenbara skäl. Vi hörs.
Kommentarer
Postat av: Hillevi
Vaaa...!?!? Vad har hänt? När började han med det? Ska blänga allvar i honom när jag kommer tillbaka. Puss!
Trackback