Hopplock av diverse för att behaga bloggcoachen
Hillevi sitter och tjatar om att jag ska uppdatera på riktigt någon gång. I egenskap av bloggcoach, hävdar hon. Jag tycker det börjar gå för långt, och börjar smått ångra mitt beslut att tilldela henne den titeln. Men nu är det väl för sent att ändra sig. Hon går med stor stolthet in i rollen och domderar. Hon tycker hur som helst att den här bloggen kan skötas bättre, vad det gäller uppdateringar. Hon säger det inte rakt ut, men jag vet nog minsann att hon önskar att jag var som Storstadspojken på riktigt. En sketen side kick som uppdaterar minst fem gånger om dagen. Hah! Jag försöker åtminstone hålla lite kvalitet på den här bloggen. Hur bra det går, vet jag dock inte.
Hur som, lite smått och gott har jag väl att nämna antar jag. Julfesten med jobbet till exempel. Det var en julfest som hette duga. Kruxet är bara att jag hade velat lägga upp bilder från kalaset, men eftersom min kamera beter sig som ett litet apatiskt flyktingbarn blir det helt enkelt inte av. Inte innan jag kommit mig för att fixa till problemet, vill säga. Jag vet inte om ni vet det, men jag skulle vilja påstå att min tekniska sida är närmast obefintlig. Så det får vi vänta med, tycker jag.
En nyhet är dock att jag såg en av snattarjävlarna idag. En liten lort som smög in och rakt fram till de gråa kapporna. Som alltid. Visst, jag förväntar mig inte en extrem grad av intelligens på dem, men snälla, lite diskretion är väl ändå att föredra? Men det är väl bra för oss, han står ju nämligen och letar efter en speciell storlek, och det tar ju lite extra tid innan han kan knata iväg. Antagligen är det väl någon idiot som bett honom fixa en tia i utbyte mot en folle eller nåt liknande, och snubben drar sig ju tydligen inte för att utnyttjas. Han märkte dock rätt snabbt att han var uppmärksammad, och lommade ut tomhänt. Blicken vi fick var guld värd. Riktigt ledsen och nästan vädjande, som om vi precis stampat ned ett sandslott han spenderat timtal att bygga. Eller något liknande. Det var ju nästan så man ville springa efter honom med kappan och säga "Men du, förlåt. Alltså.. Här. Klart du ska ha den". Men nej. Vi kom fram till att det är lika bra att han går till Oxford Street och snor - de har större intäkter, och han har en klart större chans att komma undan. Inte mer än rättvist faktiskt. Det är åtminstone lite win-win över det förslaget.
Nu är det hur som helst läggdags snart, och jag vill få möjlighet att läsa ut min bok innan Hills bestämmer att det är dags för oss båda att sova. Jag räknar med att kunna sitta med Nausea på bussen på väg till jobbet redan imorgon bitti. Helst vid frukostbordet. Och för den som inte förstått det är alltså den svenska titeln Äcklet. Klassikern, ni vet. Så. Nu verkar jag bildad. Nu blir papa stolt.
Nej. Dags för lite dvärgporr. Puss.
