What About Fanny
Idag har varit en slutspörtens dag, vad gäller jul. Åtminstone för min del. Alla klappar avklarade, och nu även julmaten. Det känns mycket tryggt. Det är bara senapssillen som saknas nu, men det har Tanja lovat att kirra imorgon. Jag har varit på henne och påmint minst åtta gånger, i sann frugan-anda. Det känns bra att jag klarar av att axla min roll som framtida fru så bra.
Det blev Scandi Kitchen, precis som jag lovade er här om dagen. Det finns en god chans att det blir stammisstämpel på mig och Tanja där nu, stället tog henne med storm. Men det är lika väl, jag vill jobba på att få rabatt på knäckebröd. Eller på mannagryn. Å herregud, jag åt mannagrynsgrötsfrukost här om dagen och jag tror att det var mitt livs absolut bästa beslut. Jag hade glömt bort att det alltid har varit min favoritgröt. Nu fnyser jag åt havregrynen, de kan stå där och ruttna. Jag håller mig till manna!
Hur som, vi var tvugna att åka hem efter SK, för att slänga in de frysta prinskorvarna i frysen. Inga missöden denna jul. Väl hemma tyckte vi att det var lika bra att se på hela säsong ett av What About Brian. Det är en totalt underskattad tvserie, vars storhet enbart jag och Tanja verkar förstå. Det är synd. Vad mer som är synd är att jag inte har säsong två, så det ska jag fixa innan hon flyttar in här på lördag. Då kan vi fortsätta sitta och berätta handlingen för varandra.
Jag har dessutom fått tag i både Kalle Ankas Jul (med Oldsberg, det är ju nästan samma klass som Weise!) och Karl-Bertil Jonsson. Jag vet att ni tycker det är heligt och allt det där, men nu är det ju faktiskt så att jag inte har tillgång till svensk TV, och lite jul förtjänar väl jag också?! Ja, just det.
