Erling Ört Jr

Hills manar mig ofta att tänka på blodtrycket, eftersom hon tycker mitt temprament är snäppet värre än genomsnittligt. Okej, jag kan förstå det. Oftast. Men jag tycker det är fullt rättfärdigat att åtminstone känna unset frustration när varenda bussjävel passerar The Strand som den ska, utom nummer 15. Självklart är ju nummer 15 min buss, och sånt där tar jag personligt. Det är ju nästan så man känner hur det börjar sticka i vänsterarmen efter tjugo minuters väntande i allt annat än tropiskt klimat. Man får ju hålla sig från att muttra bitterheter mot chauffören också, det har jag ju lärt mig den hårda vägen.

Well, apropå 15 blev jag halvt uppraggad av en snubbe i den ringa åldern idag. Jojomen. Än sitter charmen kvar i kärringen, kan jag lova. Men med tanke på hans umgänge kanske ribban inte låg så högt. Nej, var jag elak nu? Jag är fab! Men jag har ju berättat för er om min tantsjukhet redan, så jag tog det säkra före det osäkra och flydde fältet. Det är sån tur att jag kan hålla mig iskall i sådana där situationer.