Fortfarande vid liv

Även om Hillevi fick mig att lova att maten var god måste jag ändå medge att det var ätbart, till och med smaskens. En pasta med chili och räksås fick vi, och det var filibaba alltsamman. Sen att Hills inte är riktigt lika ödmjuk som gemene man när det kommer till komplimanger om hennes matlagningskonst är väl en annan sak.

Hillevi; Det här var ju riktigt gott!
Nina; Ja, det var gott.
Hillevi; Mm. Jag vet.

Men det är bara charmigt. Hon ska laga middag till mig tills jag kommer hem från jobbet imorgon också, det har hon lovat. Och det är bra, för jag råkar veta att den kommer innehålla både räkor och lax, och det har jag haft cravings efter ungefär hur länge som helst.

Annars börjar det nog dra ihop sig för de två kalaspinglorna att dra sig vidare ut till High Street Ken och gå på fancy klubb, och jag får begrava mig i kudden med min kära fjärrkontroll (jag har till och med två stycken, och det är lyx!). Vi får hoppas att Hills inte är full som ett ägg när hon kommer hem, och låter bli att lägga saker på mig när jag sover denna gång. Annars hotar jag med att slamra runt med diverse grejer imorgon bitti när hon är bakis. Synd bara att vi har städat upp och att vi numer har golvyta. Det finns alltså inga plastpåsar att vifta folk i fejan med, vilket ju är Hillevis favoritsysselsättning om morgnarna. Vi får se hur jag gör, något ska jag nog komma på.

Kommentarer
Postat av: Nina

HAHAHA odmjukhet var det ja.... Hihi :)

2008-11-09 @ 15:01:13
URL: http://ninaslondon.blogg.se/
Postat av: Fanny

Eller hur? Kanske inte hennes starkaste sida, åtminstone inte när det kommer till hennes kulinariska kunskaper. Det var samma visa idag, haha. Men hon är duktig på matlagning, det ska hon ha.

2008-11-09 @ 22:48:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0