Middagsbjudning och annan förströelse
Idag har vi en av Hills vänner över på middag, innan de två klär upp sig och går ut på finställe och jag sätter mig framför tvn än en gång. Jag har blivit den absolut tråkigaste människan jag känner, och allt beror på att jag numer jobbar söndagar. Det är ju bra på alla sätt och vis för en snål och lat människa som mig själv, då jag enbart behöver arbeta 36½h per vecka, men får betalt för 38h. För även om jag måste stänga ungefär tre dagar i veckan, får jag ändå sluta fem och sex två dagar i veckan och det är guld värt ska ni veta. Men hur som har jag bara torsdag och fredag som utgångskvällar numer, och lördagar verkar ju tyvärr vara varenda människas förstahandsval. Synd för mig helt enkelt.
Men jag har bunkrat upp. Medan Hills och Nina är ute och förstör sina stackars levrar, sitter jag hemma och ser på X Factor och äter guacamole. Allt jag riskerar är fetma, men det är det värt. Tidig läggdags lär det väl givetvis inte alls bli, om jag känner mig själv rätt. Men ska sanningen fram har jag blivit en gammal kärring på senare år och får nära döden-upplevelser varje gång jag måste arbeta efter en utekväll. Om jag inte varit spiknykter så klart, och det brukar jag ju också lova mig själv att vara ibland. Men ärligt talat, hur stor är min självdiciplin egentligen?
Hur som, tack vare att lördag är vår utsatta städdag men kanske främst för att vi faktiskt har en middagsgäst, ser vårt rum äntligen ut som det borde. Visst är väl jag den som främst brukar påpeka att jag inte har ostädat utan bara trivsel, men i ärlighetens namn såg det ut som Gud glömt bort oss under det senaste århundradet. Men det är åtgärdat, och jag har påpekat för Hills att det är lika bra att vi håller det fint i en och en halv vecka till, då min paps och farmor kommer, om vi inte vill ha storstädning mitt i veckan. Det togs inte emot med jubel och fanfarer, men verkade ändå accepteras. Det känns skönt, jag försöker intala mig att det är jag som bär byxorna i vårt förhållande.
Nu är det bara sopslängning kvar, samt några glas att diska, och sen har jag Hillevis matlagningskonst att se fram emot. Det ska bli intressant, jag har inget minne av att hon har lagat någon mat till mig förut. Hör ni inte av mig något mer vet ni varför. Det finns väl ingen som klarar av att bli förgiftad två gånger på en vecka? Pussfan!
Men jag har bunkrat upp. Medan Hills och Nina är ute och förstör sina stackars levrar, sitter jag hemma och ser på X Factor och äter guacamole. Allt jag riskerar är fetma, men det är det värt. Tidig läggdags lär det väl givetvis inte alls bli, om jag känner mig själv rätt. Men ska sanningen fram har jag blivit en gammal kärring på senare år och får nära döden-upplevelser varje gång jag måste arbeta efter en utekväll. Om jag inte varit spiknykter så klart, och det brukar jag ju också lova mig själv att vara ibland. Men ärligt talat, hur stor är min självdiciplin egentligen?
Hur som, tack vare att lördag är vår utsatta städdag men kanske främst för att vi faktiskt har en middagsgäst, ser vårt rum äntligen ut som det borde. Visst är väl jag den som främst brukar påpeka att jag inte har ostädat utan bara trivsel, men i ärlighetens namn såg det ut som Gud glömt bort oss under det senaste århundradet. Men det är åtgärdat, och jag har påpekat för Hills att det är lika bra att vi håller det fint i en och en halv vecka till, då min paps och farmor kommer, om vi inte vill ha storstädning mitt i veckan. Det togs inte emot med jubel och fanfarer, men verkade ändå accepteras. Det känns skönt, jag försöker intala mig att det är jag som bär byxorna i vårt förhållande.
Nu är det bara sopslängning kvar, samt några glas att diska, och sen har jag Hillevis matlagningskonst att se fram emot. Det ska bli intressant, jag har inget minne av att hon har lagat någon mat till mig förut. Hör ni inte av mig något mer vet ni varför. Det finns väl ingen som klarar av att bli förgiftad två gånger på en vecka? Pussfan!
Kommentarer
Trackback
