The return of the Bokstavsbarn
Idag är jag på särdelses bra humör ska ni veta. Vad det beror på vet dock ingen, men jag antar att det har någonting att göra med att det var min sista arbetsdag inför "helgen" och att jag har två lediga dagar att se fram emot. Att dessa sällskapas med papa och farmor (jag vet att jag tjatar på om det, men det lyser upp mitt lilla liv) gör ju inte saken värre. Så här har jag knatat runt all smiles hela dagen och allting har bara varit nice and dandy.
Men det glada humöret har det dock medföljt en jävel till överskottsenergi som ingen riktigt visste hur de skulle hantera, än minst jag själv. Nog för att jag uppskattade den, men lite stressande måste det ändå ha varit för mina arbetskamrater att försöka föra ett samtal med en person som mest står och studsar. Men jag är rätt glad ändå, det känns som om jag äntligen har hittat tillbaka till mig själv. Jag brukade ju alltid vara såhär jobbig och hyperaktiv. Skönt.
Förresten fyller min käre bror 29 år idag. Det är wow på alla sätt och vis, och nästa år är det The big Three-O. Åh, vad jag ska håna honom då. Vi har nämligen haft trettioårskris i fem år båda två, och snart är han där. Då ska jag sitta och påpeka hur ung jag känner mig mest hela tiden. Undrar hur lång tid det tar innan jag åker på en rak vinge?
Även om ca 18 år har passerat, är vi oss på pricken lika
