Erling Ört Jr

Ja, jag vet att ni fullkomligt törstar efter information efter mitt finbesök, men någon sådan information kommer ni inte att få förstår ni. Dels för att jag inte orkar sitta och uppdatera dag för dag, men kanske övervägande för att jag tror att ni helt enkelt inte är speciellt intresserade. Men för den som undrade; farmor undvek sjukhuset denna gång, men lyckades peta i sig en sömntablett till frukost en av dagarna. Då blev hon sängliggandes till tretiden, men mötte upp oss efter det, pigg och nyter som en tonåring. Det är en tant med ruter i, ska ni veta.

Hur som, min första dag utan familjen var jag ju tvungen att förgylla på något sätt. Jag och Tanja bestämde oss för att prova på en öl-grejen. Det gick ju, som alltid, åt skogen. Jag vet inte varför vi jämt försöker intala oss att vi ska lyckas hålla oss till en öl, eller åtminstone ett par, när det är så uppenbart att det kommer bli betydligt fler än så.
Vi började duktigt på en pub där vi till och med fick sittplatser både inomhus och utomhus. Det lyser upp en hel kväll. Tanja kände sig manad att tömma ut allt hon hade på hjärtat angående hennes eviga problem med pojkar och jag satt fogligt och lyssnade, som den goda vän jag faktiskt är. När den pinan var över gick vi vidare till vad som nu är min stammisbar (Jo, jag är generad över att kalla en bar för min stammisbar, men det är ingenting att göra åt. Man måste vara ärlig, det har jag lärt mig) The Long Acre. Vi försökte oss på en show off genom att tala om Obama under en halvtimme eller så, men lyckades bli tillräckligt intresserade av ämnet för att komma in på svensk politik och där var vi igång igen. Men baren stängde vid tolvtiden, och då Tanja inte kände sig klar med kvällen tvingade hon mig att slå henne följe till Zoo Bar. Jag var måttligt road. Zoo Bar är Londons köttmarknad nummer ett, och ett besök där resulterar allt som oftast i dödslängtan. Jag säger som Tanja, jag vet inte en kväll vi varit där som avslutats normalt. Någonting är det alltid. Men hon lovade att betala både inträde och garderob, och det var väl egentligen allt som krävdes för att locka med mig. Jag har, som Hills tycker om att påpeka, blivit rätt jagsvag på sistonde.
Som vanligt utvecklades kvällen till att bli rätt intressant. Tanja blev bundis med ett gäng "rikemansungar" som lovade att ta med oss till en efterfest på deras fancy hotel. Intressant tyckte Tanja och manade mig att slå följe. Jaha, tänkte jag och gjorde som jag blev tillsagd. Jag gör det rätt ofta faktiskt, vad ni än tror. Allt blir så mycket lättare om man är foglig och en smula apatisk. Sagt och gjort, vi hejdar taxi och det bär av mot the Finland Suite.
Jag vet inte vad jag ska skylla på egentligen, men det blir väl alkoholintaget som blir boven i dramat även denna gång. Väl framme tycker jag att säkerheten på det där hotellet är lite väl överdriven. Jag menar, jag har ingenting emot att en hotelldörrvakt håller upp dörren för mig när jag ska in, tvärsom - jag känner mig rätt viktigt vid sådana tillfällen. Men att bli mottagen av kamoflageuniformerade män med bister uppsyn och maskingevär var väl lite sådär, om jag ska vara ärlig. Det var alltså inte förrän här jag börjar ana ugglor i mossen. Efterfesten ägde alltså inte rum på ett flådigt hotell, utan snarare ett regemente (Nu har vi bollat fram och tillbaka om vad man nu kallar stället där militärer bor och tjänar, och det här var det bästa vi kunde komma fram till. Har någon annan bättre kunskap är ni mycket välkomna att meddela mig). Nåväl, jag är inte den som är den. Som ni vet är jag rätt lättroad, och hade mycket trevligt.
Klockan var väl närmare sex på morgonen när vi började dra oss, och vi knallade förbi en jävla massa sevärdheter ska jag säga. Westminister Abbey, Houses of Parliament och Big Ben plus lite annat smått och gott. Jag tyckte det var alla tiders, eftersom jag inte allt för ofta ser dessa numer, medan Tanja var lagom glad. Hennes små fossingar tyckte att det räckte med högklackat vid det tillfället.
Vi var väl hemma vid sjutiden och träffade på en nyvaken Hillevi som stod och lagade grötfrukost. Hon var väl måttligt road och tyckte mest att vi luktade som lodisar. Det tog jag som en mycket fin komplimang och gick och la mig. Det blev dock bara fyra timmars sömn, Tanja var tvungen att sova i måttlig mängd eftersom hon ska i säng i rimlig tid ikväll. Det var tredje gången jag var fin och foglig och nu håller jag på att dö av sömnbrist. Det tror jag är nyttigt.