Felåt..
Jaja, barn. Mama vet att hon har varit dålig på att uppdatera, men ska försöka bättra sig. Okej så? Bra. Tänkte bjuda på en snabb uppdatering om vad som har hänt från den 16e till dagens datum. Som plåster på såren, liksom..
Nåja. Papa kom över, det har jag redan berättat. Det är också denna visit som bär det största ansvaret för utebliven uppdatering. Det är alltså honom ni ska kontakta med eventuella klagomål. Nåväl. Eftersom han bodde sisådär två steg från jobbet sågs vi i princip allt jämt. Det var väldigt trevligt, ska jag berätta för er, eftersom jag saknat karlsloken något förfärligt sedan jag lämnade Svea fosterland. Allra trevligast hade vi nog kvällen när vi fick i oss en för mycket i hotellbaren och blarade på duktigt båda två.
På torsdagen drog vi oss dock iväg till Oxford, vilket också ska klassas som en av de trevligaste stunderna, men jag tänkte erbjuda den berättelsen ett eget inlägg. Mest med tanke på bilderna, ska sägas, eftersom jag lyckades ta upp emot 200 stycken. Men lite information ska jag väl hinna med också, om jag har turen på min sida.
Han försvann dock hemåt på lördag eftermiddag, och jag knatade hem och tog tag i städningen av hemmet. Det behövdes, kan jag säga. Trots inbitna försök att återinföra städdagarna i det här rummet vill det sig riktigt inte. Jag har helt enkelt förklarat försöken resultatlösa och valt att kavla upp ärmarna och ta tag i det helt enkelt. Sisådär någon gång i veckan, hade jag tänkt mig. Vi får se hur det går.
Nåja, i söndags träffade jag Tanja och Carlo, nyss hemkomna från Skottland, på någon sorts after work. Det var ju bra på alla sätt och vis. Inte nog med att jag fick ta mig en titt på Tanjas nya fling. Nej då, efter att han var tvungen att springa iväg och äta middag med en blivande house mate fick vi en chans att catcha up lite. Och det var ju välbehövligt. Jag menar, även om vi har hörts per telefon nästan vareviga dag har vi ju åtminstone inte setts på en hel vecka. För Team Fanja är det en hel livstid.
Ja, det var de roliga nyheterna. De tråkiga nyheterna är att vår lilla kanadensiska på jobbet ska sluta. Stackarn lyckades få en rungande utskällning av Hodon, bli dumpad av sin pojkvän och utslängd ur deras gemensamma bostad på en och samma dag. Ibland undrar man var karman gömmer sig för folk som faktiskt förtjänar den. Hon bestämde sig hur som helst för att ta det säkra före det osäkra, och dra tillbaka till Kanada så fort som möjligt. Det är synd, men mycket förståeligt. Hon flyttade hit för sin pojkvän, och nu har hon inte speciellt mycket kvar att hämta i den här staden. Utom att bli utskälld på jobbet för ingenting, så klart.
Och slutligen, Victoria och Daniel har förlovat sig. Det ger jag blanka fan i.
Nåja. Papa kom över, det har jag redan berättat. Det är också denna visit som bär det största ansvaret för utebliven uppdatering. Det är alltså honom ni ska kontakta med eventuella klagomål. Nåväl. Eftersom han bodde sisådär två steg från jobbet sågs vi i princip allt jämt. Det var väldigt trevligt, ska jag berätta för er, eftersom jag saknat karlsloken något förfärligt sedan jag lämnade Svea fosterland. Allra trevligast hade vi nog kvällen när vi fick i oss en för mycket i hotellbaren och blarade på duktigt båda två.
På torsdagen drog vi oss dock iväg till Oxford, vilket också ska klassas som en av de trevligaste stunderna, men jag tänkte erbjuda den berättelsen ett eget inlägg. Mest med tanke på bilderna, ska sägas, eftersom jag lyckades ta upp emot 200 stycken. Men lite information ska jag väl hinna med också, om jag har turen på min sida.
Han försvann dock hemåt på lördag eftermiddag, och jag knatade hem och tog tag i städningen av hemmet. Det behövdes, kan jag säga. Trots inbitna försök att återinföra städdagarna i det här rummet vill det sig riktigt inte. Jag har helt enkelt förklarat försöken resultatlösa och valt att kavla upp ärmarna och ta tag i det helt enkelt. Sisådär någon gång i veckan, hade jag tänkt mig. Vi får se hur det går.
Nåja, i söndags träffade jag Tanja och Carlo, nyss hemkomna från Skottland, på någon sorts after work. Det var ju bra på alla sätt och vis. Inte nog med att jag fick ta mig en titt på Tanjas nya fling. Nej då, efter att han var tvungen att springa iväg och äta middag med en blivande house mate fick vi en chans att catcha up lite. Och det var ju välbehövligt. Jag menar, även om vi har hörts per telefon nästan vareviga dag har vi ju åtminstone inte setts på en hel vecka. För Team Fanja är det en hel livstid.
Ja, det var de roliga nyheterna. De tråkiga nyheterna är att vår lilla kanadensiska på jobbet ska sluta. Stackarn lyckades få en rungande utskällning av Hodon, bli dumpad av sin pojkvän och utslängd ur deras gemensamma bostad på en och samma dag. Ibland undrar man var karman gömmer sig för folk som faktiskt förtjänar den. Hon bestämde sig hur som helst för att ta det säkra före det osäkra, och dra tillbaka till Kanada så fort som möjligt. Det är synd, men mycket förståeligt. Hon flyttade hit för sin pojkvän, och nu har hon inte speciellt mycket kvar att hämta i den här staden. Utom att bli utskälld på jobbet för ingenting, så klart.
Och slutligen, Victoria och Daniel har förlovat sig. Det ger jag blanka fan i.
Kommentarer
Trackback
