Erling Ört Jr

Nej, jag har egentligen inte alls dött, även om det sannerligen har känts så det senaste dryga dygnet. Papa luftade lite oro över telefonen idag, och sa att 'man blir ju minsann orolig när du inte uppdaterar den där bloggen, jag är ju inne varje dag och tittar!'. Han blir härmed utsedd till hedersstammis och kan vara nöjd med att jag inte alls har kolat av.
Det är nämligen så att jag och Hillevi har bytt rum, ungefär en meter söderut, och eftersom vi därmed är längre bort från den uppkopplingen vi tidigare snyltat på i huset mitt emot så blir allting så mycket mer komplicerat. Det ska alltså härmed erkännas att jag inte gör mig besväret att knata över stock och sten för att hålla er uppdaterade om vad som händer i mitt kära liv. Antingen det, eller att ingenting av betydelse faktiskt hänt - vilket som passar er bäst, helt enkelt.
Men! Jag inser nu att det inte hade spelat er någon större roll om jag faktiskt hade trillat av pinn eftersom enbart tre personer mindes att det är min namnsdag idag. Ni ska hedras. Jag älskar er mer än livet självt.

Pia, min favoritfaster. Du klättrar upp på min tio-i-topp-lista på favoritfastrar och tar än en gång över förstaplatsen. Nog för att du är min enda faster, men det gör detsamma. Du var först ut.
Marcus, du är tydligen den enda av mina vänner som avgudar mig. Som sig bör. Jag ska nu se till att skriva upp din namnsdag i min kalender.
Emma, min svägerska. Dig har jag aldrig träffat, men du har visat vilken fin människa du är. Jag ser fram emot släktträffarna i Uppsala.

Resten - ni får kämpa. Gottgöra. Vissa har mer än andra att stå i de kommande dagarna, det kan jag lova. Papa, av dig vill jag ha en flådig lägenhet eller eventuellt halva din lön ända fram till jul. Hillevi, du ska bädda min säng fram till hemflytt. Jag vill dessutom ha blommor och choklad. Tanja kan bjucka på en till gratisnatt på sitt flådiga hotell. Ni andra, ni får böna och be och visa ånger. Eller eventuellt ignorera mig tills mitt storhetsvansinne gått över. Det är ganska valfritt.