Erling Ört Jr

Ja, jag lovade er en uppdatering så en uppdatering ska ni ha. Det lär ju inte bli så mycket av den varan framöver heller, ska jag väl erkänna, eftersom min kära papa kommer över i en vecka imorgon. Men ska vi ta en snabbresumé? Det gör vi va?
Ålrajt. Först av allt vill jag att ni ska veta att vi inte skickade tillräckligt mycket positiva vibbar till Darius här om veckan, eftersom han nu snällt har blivit ombedd att ge sig av och aldrig komma tillbaka. Att smita iväg för att demonstrera och senare sitta och gäspa sin Area Manager i ansiktet under sin disciplinary action kanske inte är mitt topptips för den som vill behålla jobbet. Nåja, det var tråkigt men inget att hänga läpp för i det långa loppet. Utom möjligtvis idag, när jag i allra högsta grad var tjurig över konsekvenserna av att avskeda honom. Detta för att jag speciellt bett om söndagen den 15e Februari ledig sedan ungefär en månad tillbaka, då jag tänkte att det kan vara trevligt att få vara dagen efter hela dagen hemma efter att ha firat Tanjas tjugoförsta med pompa och ståt kvällen innan. Och jo, detta gick ju visst bra vilket jag blev försäkrad om vareviga gång jag valde att påminna om denna ledighet. Tills igår, klockan nio på kvällen. Jovisst. Tanja och jag hade just avslutat vår middag och var på gång att gå ut när telefonen gjorde sin röst hörd och visade att "Jane Norman Covent Garden" hade någonting på hjärtat. Det visade sig inte vara att önska mig en trevlig Valentines Day, utan snarare för att be mig att komma in och täcka raster imorgon. Det verkade nämligen precis ha slagit dem att de avskedat Darius en och en halv vecka tidigare, utan att fixa en ersättare till söndag. Så där satt jag och försökte säga nej, medan jag förbannade mig själv för att jag svarade i telefon över huvud taget. Och nog var jag inne idag alltid. Jojo. Mig kan man lita på.
Summan av kardemumman är alltså att jag nu har jobbat 6 dagar i rad, för att få ledigt på södagen, men missat hela kalaset i alla fall. Det betyder också att, eftersom jag inte fick mina två lediga dagar utan bara en, jag kommer att arbeta 6 dagar till i rad innan jag får ledigt nästa gång. Och det måste jag ändå säga att jag tycker är en smula orättvist.

Nåväl. Utöver ovanstående har väl ingenting av betydelse egentligen hänt, mer än lite småplock hit och dit. Sådant tänker jag inte tråka ut er med. Det som dock bör nämnas är att ni ska vara glada att ni fick er uppdatering som utlovat idag, även om Hillevi har gjort sitt bästa för att försöka ta livet av oss båda. Jag vet inte vad det är hon är upprörd för den här gången, men nog fan kan man räkna med dramatik när det gäller den kvinnan.
Vi hade just lutat oss tillbaka i soffan och skulle se på varsin TV-serie på varsin dator (vissa kan det här med kvalitetstid). Så där satt jag, glad i hågen, framför mitt Big Love när jag hör ett glas krossas. Inte nog med att hon har lyckats dra ett pintglas fullt med te i golvet. Nej då, det var bäst att se till att dränka hela förlängningssladden med adaptrar och hela kalaset. För att dra in så många poäng som möjligt, antar jag.
Nåja. Ingen skada skedd, jag är fortfarande i livet och det är Hillevi också. Inte tack vare henne, givetvis, utan snarare mitt egna rationella tänkande. Medan Hillevi tyckte att det var en bra idé att sitta och hålla i en blöt, strömförande manick tyckte jag det var smartare att leka superhjälte och kasta mig mot eluttaget. Det gick nästan i slow motion, måste jag erkänna, och vi tyckte nog båda att det hela var väldigt spännande.