Äntligen!

Papa köte världens bästa julklapp och födelsedagspresent till mig. Jag är den mannen evigt tacksam. En extern hårddisk är precis vad jag behöver till alla mina filmer och tjejtjejiga tvserier jag har, som gör min dator ack så överbelastad. Nu har jag någonstans att lägga över dessa på - guld värt. Möjligheterna är oändliga!
Men det som är mest balsam för själen är min nya Multi-Card Reader. En liten manick man proppar in ett minneskort i och ansluter till datorn. POFF sa det, och så har jag äntligen alla mina bilder på datorn. Jag kan bli en människa igen. Nu jävlar kommer det bilder som är mina!
Jag sitter och kikar igenom bilderna nu, och kan konstatera att min kamera har varit omöjlig längre än vad jag vill minnas. Jag har väl förträngt det. Jag har bilder kvar sedan jag var och hälsade på i Svea fosterland förra gången. Det var i Oktober. Fine, det kanske är normalt för vissa att spara bilder så pass länge, men sannerligen inte för mig. Nu ska här rensas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0