Att gripa efter halmstrån
Ja, jag har inte så mycket att berätta om idag heller. Det verkar vara ett återkommande tema på sistone. Men jag tänkte åtminstone att jag skulle berätta för er om den mobbning som förekommer på min arbetsplats. Jojo. Det är inte bara i skolorna som Friends behövs, gott folk! Det ses mellan fingrarna när det gäller arbetsmobbning, det vet väl jag det.
Den senaste veckan har jag utstått diverse pikar om vilken tönt jag är. Och allting är Hillevis fel. Hon ska tydligen jobba mornar denna vecka och sisådär två månader framöver. Allt väl, så långt, eftersom det betyder att jag har ensamma mornar vilket är ungefär det bästa jag vet. Då kan jag leva rövare och slamra runt och vara ivägen hur mycket jag vill utan att någon blir ledsen. Då är livet gott.
Den lilla haken är dock att det är läggdags klockan nio. Släckt och tyst ska det vara, för Hillevi ska snusa åtta timmar innan uppstigning. Jag tycker faktiskt att det är ett ganska rättvist resonerande, och klagar därför inte. Tvärs om, jag har istället kommit på den briljanta idéen att jag går och lägger mig samtidigt som min käre rumskamrat. Detta är en bra idé på alla sätt och vis. Dels får jag nästan elva timmars sömn (med undantag för slamrandet som uppstår varje morgon mellan 05.00 och 06.00, men jag kan ha överseende med det) och dessutom slipper jag en grinig Hillevi som klagar på att jag är för högljud om kvällarna. Två flugor, som man säger.
Jag gjorde dock misstaget att berätta för mina arbetskamrater om mina nya läggdagsvanor, och pikarna kom flygande direkt. De tyckte att jag var en tönt och mes som var tvungen att gå och lägga mig när Frugan sa till. Tyckte liksom att jag var under her thumb. Så min briljanta idé har jag fått äta upp. Med råge.
Jag får tänka över mina insikter lite mer noggrant nästa gång. Så att jag slipper gå hem on the verge of tears efter varje avslutat arbetspass framöver. Man vill ju inte bli klassad som en push over liksom.
Den senaste veckan har jag utstått diverse pikar om vilken tönt jag är. Och allting är Hillevis fel. Hon ska tydligen jobba mornar denna vecka och sisådär två månader framöver. Allt väl, så långt, eftersom det betyder att jag har ensamma mornar vilket är ungefär det bästa jag vet. Då kan jag leva rövare och slamra runt och vara ivägen hur mycket jag vill utan att någon blir ledsen. Då är livet gott.
Den lilla haken är dock att det är läggdags klockan nio. Släckt och tyst ska det vara, för Hillevi ska snusa åtta timmar innan uppstigning. Jag tycker faktiskt att det är ett ganska rättvist resonerande, och klagar därför inte. Tvärs om, jag har istället kommit på den briljanta idéen att jag går och lägger mig samtidigt som min käre rumskamrat. Detta är en bra idé på alla sätt och vis. Dels får jag nästan elva timmars sömn (med undantag för slamrandet som uppstår varje morgon mellan 05.00 och 06.00, men jag kan ha överseende med det) och dessutom slipper jag en grinig Hillevi som klagar på att jag är för högljud om kvällarna. Två flugor, som man säger.
Jag gjorde dock misstaget att berätta för mina arbetskamrater om mina nya läggdagsvanor, och pikarna kom flygande direkt. De tyckte att jag var en tönt och mes som var tvungen att gå och lägga mig när Frugan sa till. Tyckte liksom att jag var under her thumb. Så min briljanta idé har jag fått äta upp. Med råge.
Jag får tänka över mina insikter lite mer noggrant nästa gång. Så att jag slipper gå hem on the verge of tears efter varje avslutat arbetspass framöver. Man vill ju inte bli klassad som en push over liksom.
Kommentarer
Trackback
