Erling Ört Jr

Ja, det är väl klart att man skulle bli sjuk det första man gjorde när man kom hem. Det är typiskt min kropp - jävlas bara för att jag råkar slappna av. Så imorse vaknade jag upp med en hosta från helvetet, andningssvårigheter, yrsel och huvudvärk. Och ni vet vad jag tycker om huvudvärk. Tacka vet jag svenska värktabletter som hjälpte mig att må lite mer som en människa igen.
Jag pallrade mig hur som helst iväg för att träffa min gamla goding Sofia, som dagen till ära hade tagit sig från Uppsala in till Stockholm. Vi hade en trevlig fika, med en gigantisk kanelbulle, och catchade upp som sig bör. Hon blev eld och lågor när jag berättade om mina och Hills planer för våren och lovade att hålla ögonen öppna för eventuella lägenheter. Hon är en av de absolut mest ambitiösa människor jag känner, så att ha löfte om det från henne känns mycket tryggt måste medges. Jag har dessutom säkrat min kurslitteratur, och känner jag Sofia rätt kommer den vara som ny. Det är vad jag kallar askalas.

Annars inte mycket att rapportera. Det har varit lugna familjedagar som präglat min första tid i Sverige, och det är jag i sanningens namn mycket nöjd med. Det är skönt när det är otvunget, och man bara kan sitta och umgås som man brukade när jag bodde hemma. Jag kan sakna det ibland. Speciellt som jag kommer på att jag faktiskt har flyttat hemifrån, och inte är säker på om jag någonsin kommer flytta hem igen "på riktigt". Nu blir det ju Uppsala i vår och där ska man väl vara i ett par år. Och efter det är det ju meningen att jag ska vara vuxen på riktigt - vi kommer ju ändå tydligen samla på Chilli-serien där. Då får man väl inte flytta hem till flickrummet igen, liksom? Nej, jag måste ta mig en funderare på det här.
Men tills dess tänker jag bara gilla läget. Jag uppskattar att ha ett välfyllt kylskåp och skafferi och att ha en dusch vars tryck blåmärker en var gång man ska tvaga sig. Det mina vänner, är en vardagslyx jag har förträngt en smula.