Erling Ört Jr

Var som sagt inne och träffade Rochelle idag, och det var välbehövligt. Har man inte setts ordentligt på ett par månader, med undantag för minutsmöten, så gäller det att följa upp. Och det var vad vi gjorde också. Med råge.
Efter det åkte jag hem till Hillevi, som hade varit och handlat middagsmat till oss. En god gärning, med andra ord. Så därav knatade vi ned till köket för att bli mätta, och väl där träffar vi på vår hyresvärd. Han håller på att ställa in värmen nämligen, så att vi inte ska förfrysa. Han berättade snällt om vilka diamanter vi var i det här huset, och avslöjade att han ville göra sig av med italienska incestparet. Happy days. Det går inte en dag utan att jag ber om att det ska hända. Nu ser jag med spänning fram emot den dagen han får en anledning att kasta ut dem med fötterna före. Speciellt eftersom de tror att vi ska flytta, och är hyfsat överlyckliga över den tanken. Flytta ska vi givetvis inte göra, mer än att byta rum en dörr bort, men det vet inte de. Å, jag ser fram emot minen av besvikelse som kommer pryda deras, annars odrägliga, anleten när de får reda på att vi blir kvar trots allt. Inget röka i köket nu heller.

Nåväl, tråkiga blogginlägg eller ej.. Det här är så bra det blir just för stunden. Jag har nämligen huvudvärk och noll inspiration, och Hillevi har dessutom släckt lampan för att sova. Jag tar det som en pik att hålla käften, och vill därför slamra med tangentbordet så lite som möjligt. Hon verkade relativt tjurig innan hon knöt sig, även om jag mutat med både te, diskning och tvättande. Jag tänker inte utmana ödet att göra det värre, om jag säger så. There's no pleasing some people. Vissa dagar i alla fall.