Erling Ört Jr

Ja, Hillevi är överlycklig över rubriken. Men saken är den att den faktiskt har någonting med dagens inlägg att göra, hur långsökt den nu än kan tänkas vara.
Vi börjar med lite bakgrundsinformation, så att ni kan sätta er in i situationen. Det är stora nyheter som ska delas ut idag, så jag ber er alla att vara på alerten. Nåja. Jag har de senaste, fyra för att vara exakt, dagarna lidit av konstant illamående. Inte överväldigande, men ändå tillräckligt för att det ska vara irriterande. Igår var det värre än någonsin, och jag kunde inte jobba ordentligt. Min chef förbarmade sig över mig, och undrade oroligt om jag inte mådde bättre idag? Johodå, det gjorde jag minsann även om jag fortfarande hade ett uns illamående kvar.
Är du gravid, undrade hon och det var då det slog mig. Jag har två trovärdiga förklaringar till mitt illamående, varav den ena är dåliga kostvanor och den andra är att jag är gravid. Inte på riktigt, mind you, eftersom jag praktiskt taget lever i celibat för stunden. Så Papa, misströsta icke. Jag är inte promiskuös, utan håller på min integritet som kvinna.
Hur som helst kom vi på att jag nog var gravid ändå. Med Jesus Kristus den andre. Bibelnstyle liksom. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.
Det här lägger naturligtvis ett enormt ansvar på mig, men det känner jag att jag är vuxen nog att axla. Nog för att Claire tyckte att jag var den sämsta tänkbara kandidaten för att fostra den nya Messias, men själv tycker jag att det är smart uttänkt av Farsan där uppe i det blå. Hon menade på att han kanske skulle välja en mer hälsosam öm moder än mig själv, men jag påpekade att det var jävligt taktiskt av honom att välja mig. Det kommer ju inte vara så att pressen kommer fatta att det är jag när ryktet börjar sippra ut. De kommer ägna sig åt att jaga de religiösa hälsofreaken medan jag kan ströva omkring och vänta Jesus i fred.
Efter vidare diskussion kom vi fram till hur bra det här egentligen är. Jag kommer vara ekonomiskt oberoende för resten av mitt liv efter att JK2 har hälsat på världen. Och tills dess behöver jag inte göra några större förändringar av min livsstil heller ska jag berätta för er. Jesus har ju nämligen återuppstått en gång, och det visar ju på att det är en riktig hårding vi har att göra med. Jag behöver alltså inte sluta röka än. Det är bra. Då kan jag spara det till kommande, vanlig, graviditet. Dessutom är jag ju fri att göra som jag vill med alkoholintaget. Eller, rättare sagt, jag antar att det inte spelar någon roll om jag dricker vatten eller vin, eftersom min blivande son är känd för att koppla dessa drycker samman på ett mycket fiffigt vis. Vidare förutsätter jag att Gud ser till att förlossningen blir relativt smärtfri, helst att den bara händer utan att det märks av så värst, så där magiskt som bara han verkar kunna.
Så jag bröt nyheten för Hillevi så fort vi var säkra, och hon blev överlycklig. Hon tycker att det ska bli mycket roligt, och lovar att lära barnet allt hon kan. Dessutom har hon lovat att jobba på att bli en bra manlig förebild. Efter att vi hade enats om namnet Brus Villice Lundberg Romild var det givet att hon skulle lära JK2 allt hon kunde om Die Hard-filmerna. Dock har jag förbjudit frasen "Yippiekayay Motherfucker" tills dess att han fyllt fem. Lite ansvarskännande är jag ändå!