Sol i sinne, brun inne - Rudolf
En bra morgon är när man vaknar innan klockan ringer. Det lyckades jag göra hela helgen, och jag tycker att det ger min pensionärspoäng. För den som inte visste är de mer värda än vuxenpoäng, men mindre roliga.
Hur som. Att gå upp en lördag klockan nio är inte likt mig, men det gick. Jag undrar fortfarande vad som gick fel. Men jag fick en lång dag, och jag tror det är det pensionärerna värderar. Att man har lurat livet eller döden eller vad det nu är man lurar genom att gå upp tidigt. Och idag, tjugo minuter innan klockan skulle ringa. Jag kunde därav till och med ligga och dra mig i tio minuter, innan jag knatade in i duschen med ytterligare tio till godo.
Jag är inte säker på om det här faktiskt har hänt mig innan, och verkligen inte på om jag verkligen har lytt mitt sunda förnuft och klivit upp, men jag har märkt att jag inte släppar på en lika massiv bitterhet på det här viset. Hoppas det händer imorgon också. I och med att jag nu har önskat detta har jag dessutom försäkrat mig själv om att jag kommer försova mig, eller åtminstone vara olidligt trött. Det är vid sådana tillfällen jag fullkomligt älskar mig själv.
Annars inte mycket att rapportera.
Arbete. Vi har ett skönt team på söndagar, så det var bara lattjo lajbans alltsammans. Efter jobbet fick jag en dejt med Emilie och gick till gamla goda The Crown och drack billig Alpine Lager. Det är soft att pubarna lägger till 4p per pint medan resten av Londons butiker är tvungna att dra av VAT på 2,5%. Sak samma, ölet är billigt i vilket fall när det ligger på £2,24. Emilie undrade om de verkligen tjänade någonting på att lägga till 4p och bartendern sa att han tjänade sisådär £350 i veckan på tillägget. Det lät rätt schysst tyckte vi.
Nåja. Vi avslutade med lite hälsokost på Mickey D, blev utskällda av en hemlös för att vi slängde i toadörrarna när han skulle sova och började bege oss hemåt. Dock inte utan löfte från mig om en övernattning i veckan. Men varför inte, säger jag? Mat, vin och Sunes Jul och Sommar. Det kan inte slå fel. Jag ska dregla över Rudolf tills jag somnar av utmattning.
Hur som. Att gå upp en lördag klockan nio är inte likt mig, men det gick. Jag undrar fortfarande vad som gick fel. Men jag fick en lång dag, och jag tror det är det pensionärerna värderar. Att man har lurat livet eller döden eller vad det nu är man lurar genom att gå upp tidigt. Och idag, tjugo minuter innan klockan skulle ringa. Jag kunde därav till och med ligga och dra mig i tio minuter, innan jag knatade in i duschen med ytterligare tio till godo.
Jag är inte säker på om det här faktiskt har hänt mig innan, och verkligen inte på om jag verkligen har lytt mitt sunda förnuft och klivit upp, men jag har märkt att jag inte släppar på en lika massiv bitterhet på det här viset. Hoppas det händer imorgon också. I och med att jag nu har önskat detta har jag dessutom försäkrat mig själv om att jag kommer försova mig, eller åtminstone vara olidligt trött. Det är vid sådana tillfällen jag fullkomligt älskar mig själv.
Annars inte mycket att rapportera.
Arbete. Vi har ett skönt team på söndagar, så det var bara lattjo lajbans alltsammans. Efter jobbet fick jag en dejt med Emilie och gick till gamla goda The Crown och drack billig Alpine Lager. Det är soft att pubarna lägger till 4p per pint medan resten av Londons butiker är tvungna att dra av VAT på 2,5%. Sak samma, ölet är billigt i vilket fall när det ligger på £2,24. Emilie undrade om de verkligen tjänade någonting på att lägga till 4p och bartendern sa att han tjänade sisådär £350 i veckan på tillägget. Det lät rätt schysst tyckte vi.
Nåja. Vi avslutade med lite hälsokost på Mickey D, blev utskällda av en hemlös för att vi slängde i toadörrarna när han skulle sova och började bege oss hemåt. Dock inte utan löfte från mig om en övernattning i veckan. Men varför inte, säger jag? Mat, vin och Sunes Jul och Sommar. Det kan inte slå fel. Jag ska dregla över Rudolf tills jag somnar av utmattning.
Kommentarer
Trackback
