Det blir ingen rubrik idag, hör ni det?
Idag tror jag att jag levt hela mitt liv på en dag, om man säger. Ni vet, psykologer brukar ju likna livet vid en berg- och dalbana, där man ska ha sina toppar och dalar. Visserligen tycker jag att deras teorier mest kan liknas vid skräp, men fine, jag är beredd att hålla med idag. Allt annat är ju upp och ner, så varför inte mina principer också?
Jag borde anat att det var någonting lurt med dagen redan imorse. Studsade upp på sekunden klockan ringde "vakna" och skuttade in i duschen. Inget som helst gnäll från min sida då inte, och det är rätt ovanligt. Speciellt de dagar jag har tiotimmarspass, som jag ju hade idag. Nåväl, in på bussen och visst, den var väl lite sen men jag reflekterade inte nämnvärt. Jag upprepar; Jag reflekterade inte nämnvärt över att bussen var sen. Jag tycker i alla fall att det är värt att nämnas två gånger. Så. Dagen passerar galant, jag är outstandig som vanligt (hm) och hör och häpna; Jag var inte arg på en enda människa under hela dagen. Hills häpnade i alla fall, och jag tyckte att det var fascinerande när jag väl kom på det. Nästan så jag var tvungen att vara arg på någon, av princip, men det ville sig liksom inte.
Hur som, det vände. Haha. Jag borde inte blivit förvånad, alltid är det väl någon liten hake? Jag är ju bitterheten personifierad, jag borde veta bättre. Jag berättade ju för er om snattarna vi har. De verkar vara en liten grupp som kommer och grabbar tag i vad de nu kan få tag i och kutar ut. Dessutom har de lärt sig att överlista larmet. Så visst kommer en liten äcklig kärring in och ser allmänt skum ut. Min manager anar oråd och försöker locka till sig mig, som är lokaliserad på övervåningen, genom att mixtra med musiken. Jag fattar dock inte vinken, och kommer inte nerspringades förrän hon gastat mitt namn samtidigt som skitkärringen dragit på sig ett lass kläder och kutar ut.
Efter det blev det utskällning och dumförklaring, och eftersom jag är världens absolut mest mogna människa stod jag och tjurade i ett hörn resten av timmen. Jag tar nämligen allt personligt. Allt. Samtidigt som jag vet att jag borde fattat vinken, eftersom vi mestadels kommunicerar genom att höja och sänka musik när vi bara är två på utspridda ställen. Jag hatar när jag inser att jag har fel. Det är inte min grej.
Hur som, någonting bra kom ju ut av dagen. Jag har fixat två veckors semesterledighet med start den första Januari. Det innebär alltså att jag kan leva rajtan på nyårsafton, vara död på nyårsdagen, vara ledig på min födelsedag samt åka hem och fira jul två veckor sent. Jag ids nämligen inte ta mig an uppdraget att försöka ta mig till Sverige och tillbaka på två dagar blankt. Jag har svaga nerver nu för tiden. Dessutom hinner jag få Decemberlönen, vilket innebär finare klappar till familjen. Alla vinner på min smarthet.
Nu ska jag bara bestämma mig för om jag drar hem innan eller efter min födelsedag. Det återstår att se, men gör egentligen inte mycket skillnad. Jag tror jag tänker fylla 20 en gång till, jag missade ju liksom det där förra året. Stå på Dagen D och se pilimarisk ut på Systembolaget och bli svinnöjd när de ber om legitimation. Det ser jag fram emot.
Jag borde anat att det var någonting lurt med dagen redan imorse. Studsade upp på sekunden klockan ringde "vakna" och skuttade in i duschen. Inget som helst gnäll från min sida då inte, och det är rätt ovanligt. Speciellt de dagar jag har tiotimmarspass, som jag ju hade idag. Nåväl, in på bussen och visst, den var väl lite sen men jag reflekterade inte nämnvärt. Jag upprepar; Jag reflekterade inte nämnvärt över att bussen var sen. Jag tycker i alla fall att det är värt att nämnas två gånger. Så. Dagen passerar galant, jag är outstandig som vanligt (hm) och hör och häpna; Jag var inte arg på en enda människa under hela dagen. Hills häpnade i alla fall, och jag tyckte att det var fascinerande när jag väl kom på det. Nästan så jag var tvungen att vara arg på någon, av princip, men det ville sig liksom inte.
Hur som, det vände. Haha. Jag borde inte blivit förvånad, alltid är det väl någon liten hake? Jag är ju bitterheten personifierad, jag borde veta bättre. Jag berättade ju för er om snattarna vi har. De verkar vara en liten grupp som kommer och grabbar tag i vad de nu kan få tag i och kutar ut. Dessutom har de lärt sig att överlista larmet. Så visst kommer en liten äcklig kärring in och ser allmänt skum ut. Min manager anar oråd och försöker locka till sig mig, som är lokaliserad på övervåningen, genom att mixtra med musiken. Jag fattar dock inte vinken, och kommer inte nerspringades förrän hon gastat mitt namn samtidigt som skitkärringen dragit på sig ett lass kläder och kutar ut.
Efter det blev det utskällning och dumförklaring, och eftersom jag är världens absolut mest mogna människa stod jag och tjurade i ett hörn resten av timmen. Jag tar nämligen allt personligt. Allt. Samtidigt som jag vet att jag borde fattat vinken, eftersom vi mestadels kommunicerar genom att höja och sänka musik när vi bara är två på utspridda ställen. Jag hatar när jag inser att jag har fel. Det är inte min grej.
Hur som, någonting bra kom ju ut av dagen. Jag har fixat två veckors semesterledighet med start den första Januari. Det innebär alltså att jag kan leva rajtan på nyårsafton, vara död på nyårsdagen, vara ledig på min födelsedag samt åka hem och fira jul två veckor sent. Jag ids nämligen inte ta mig an uppdraget att försöka ta mig till Sverige och tillbaka på två dagar blankt. Jag har svaga nerver nu för tiden. Dessutom hinner jag få Decemberlönen, vilket innebär finare klappar till familjen. Alla vinner på min smarthet.
Nu ska jag bara bestämma mig för om jag drar hem innan eller efter min födelsedag. Det återstår att se, men gör egentligen inte mycket skillnad. Jag tror jag tänker fylla 20 en gång till, jag missade ju liksom det där förra året. Stå på Dagen D och se pilimarisk ut på Systembolaget och bli svinnöjd när de ber om legitimation. Det ser jag fram emot.
Kommentarer
Trackback
