Om när jag började blogga igen och Hillevis del i dramat
Okej. Ska jag vara ärlig var det faktiskt igår natt jag kom underfund med att jag skulle ta tag i det här med att fläka ut livet på Internet igen. Sen gjorde jag det stora misstaget att sätta Hills som min personliga bloggcoach, och hennes första insats var ju givetvis att förklara allt som hade med blogspot att göra som värdelöst och påpeka att "ska du ha mig som bloggcoach är det ju bra om vi använder oss av ett format som jag begriper mig på". Därav blev jag raskt ivägskjutsad till blogg.se och här sitter jag med en uppsyn som vittnar om att saker har hänt utan att jag riktigt har hunnit med.
Hur som haver, för att slippa skriva ett krystat välkomstinlägg (för min, men framför allt ER skull) så klistrar jag helt enkelt in gårdagens, och lämnar mina årsgamla inlägg till sitt öde. Pussfan.
Vi kan ju alla komma överens om att jag har varit exceptionellt dålig på att uppdatera den här bloggen under det år jag gav er att lära känna mig. För det har väl blivit lite sådär nästan exakt över ett år sen vi hördes sist, va? Nog för att jag räknar med att ha tappat alla mina läsare (för det var ju ett helt hav som törstade efter information om mina dagliga bravader).
Hur som, vi gör ett försök till att blåsa liv i denna stendöda kreation. mestadels för att jag är avundsjuk när Hills sitter och plitar ner dagshistorier och viker ut yours truly i sin blogg dagarna i ända. Jag vill också stolt stå och säga "jag har uppdaterat" eller "vänta, jag ska bara blogga klart". Hon verkar så ouppnåelig vid de tillfällena.
Så, kära kamrater. Nu ska vi se om vi kan få den här skiten att flyta igen. Jag ska utse Hillevi till min personliga bloggcoach så fort hon vaknar. Kalas.
Hur som haver, för att slippa skriva ett krystat välkomstinlägg (för min, men framför allt ER skull) så klistrar jag helt enkelt in gårdagens, och lämnar mina årsgamla inlägg till sitt öde. Pussfan.
Vi kan ju alla komma överens om att jag har varit exceptionellt dålig på att uppdatera den här bloggen under det år jag gav er att lära känna mig. För det har väl blivit lite sådär nästan exakt över ett år sen vi hördes sist, va? Nog för att jag räknar med att ha tappat alla mina läsare (för det var ju ett helt hav som törstade efter information om mina dagliga bravader).
Hur som, vi gör ett försök till att blåsa liv i denna stendöda kreation. mestadels för att jag är avundsjuk när Hills sitter och plitar ner dagshistorier och viker ut yours truly i sin blogg dagarna i ända. Jag vill också stolt stå och säga "jag har uppdaterat" eller "vänta, jag ska bara blogga klart". Hon verkar så ouppnåelig vid de tillfällena.
Så, kära kamrater. Nu ska vi se om vi kan få den här skiten att flyta igen. Jag ska utse Hillevi till min personliga bloggcoach så fort hon vaknar. Kalas.
Kommentarer
Trackback