Kunskap är mackt!

Jag borde verkligen börja läsa tidningar oftare. Uppdatera mig om världen i allmänhet. Här går man nämligen omkring grundlurad, för att man tror att det finns en stad i Indien som heter Bombay. Det har jag ju vetat sedan den där mystiske lallaren Dr Bombay tutade runt trallandes på Calcutta. Men icke. Stället heter Mumbai - sen 1996! Okej, jag känner mig bakom flötet rätt många gånger, men det här.. Vem kan man lita på nu, liksom? Det är ju orättvist att ingen har fått för sig att påpeka det här för mig. Ni vill att jag gör bort mig, eller hur? Om Calcutta fortfarande inte heter Calcutta är det lika bra att jag sväljer råttgift direkt. Man klarar inte av hur många nederlag som helst på en och samma gång.

Nåväl. Jag har lyckats övertala Tanja till att bli kvar med mig i London över nyår, så ni som är utom er av sorg för att hon inte kommer hem och firar vet i vilket namn ni kan adressera brevbomberna. Jag lockade henne med penthousefest vid London Bridge, och hon svalde betet direkt. Nu gäller det bara att försöka lirka in henne på festen också, eftersom inbjudan hittills bara gällt mig och Hills. Men jag antar att platsen Hills lämnar för att svika mig för fosterlandet kan lämnas över till Tanja. Vi får se, vi får se.
Dessutom har jag nog lyckats övertala henne att ta över Hillevis plats i rummet under de två veckorna hon är borta. Det är bra. Det betyder att jag slipper åka till IKEA och köpa Findus Christmas Platter med tre köttbullar, två prinskorvar, brunkål, Janssons och risgrynsgröt. Hillevi berättade nämligen för mig att det bara är ensamma människor som gör det. Sådana där som firar jul ensamma, för att ingen älskar dem. Och dessutom tycker jag inte om risgrynsgröt.
Nej, jag ska vara matmamma i jul! Tanja jobbar in stålarna står jag för julkänslan. Jag tänker stå och laga mat hela tiden och låtsas att jag har stökiga ungar som springer runt och drar mig i förklädet. Så ska jag sucka och säga att "Det var väl själva fa-an att man inte kan få koppla av från julstöket en enda sekund" och liknande saker jag antar att jag kommer dra till med om femton-tjugo år.
Undrar om det kommer vara någon annan hemma i huset som man kan skicka ut för att köpa tidningen? Jag får höra mig för. Det är viktigt att allt blir rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0